sina omtalade pantomimer: Isis, sfinxen, en karyatid, Galatea, Psyke, Niobe, Hagar, Maria Magdalena, transfigurationen och Mater dolorosa. Därefter dansade de likaledes från Ryssland hitkomna m:r och m:me Baptiste hvar sitt solo och sedan ett pas de deux. Den 15 oktober, drottningens namnsdag, arrangerades en konsert, där m:me Luisa Gerbini lät höra tre fiolnummer och m:me Jolivet en aria, hvarefter nere på Slottsteatern gafs ”Les deux prisonniers”, spelad af m:me Jolivet, Edouard Du Puy, Lars Hjortsberg och Louis Deland. I sammanhang härmed kan antecknas den teaterrepresentation, som Karlsdagen 1813 ägde rum på Slottsteatern, då man uppförde den franska pjäs, ”Françoise de Foix”, som kort förut gifvits inom sällskapet ”Nytta och nöje” på dess högtidsdag, men som konungen då ej fick tillfälle att se. Den spelades nu af samma personer riktigt väl. Den 14 februari var en stor fest hos excellensen von Engeström, hvarunder en af m:me de Staël författad pjäs utfördes af henne själf, hennes dotter och son, m:r Rocca, statsfrun grefvinnan Tersmeden och danske chargé d’affaires grefve Baudissin. Det var på en supé hos von Engeströms, som m:me de Staël kom mycket sent efter slutadt spektakel. Hon måste gå genom flera rum, innan hon slutligen fann värdinnan, som i ett kabinett satt vid ett spelbord. ”Ah, madame! Vous faites la reine chez vous!” utropade fru Staël med mycken uppretad liflighet, när hon inträdde i kabinettet, men med väl bibehållen värdighet och utmärkt saktmod svarade genast grefvinnan von Engeström, som annars var mera känd för andra goda egenskaper än kvicka
Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/105
Den här sidan har korrekturlästs
99
