väl aldrig händt vid någon annan operainrättning, att donna Anna sjungit mot sin egen pappa. Det var 1833, då Lindströms dotter Karolina debuterade i denna roll, under det att fadern ännu innehade don Ottavios parti och modern sjöng Zerlina. Hon var mycket ung och mycket rädd, men lär ändå slagit sig bra igenom svårigheterna, hvad sången beträffar, ehuru spelet var si och så.
Den 27 januari 1856 gafs operan på hundrade årsdagen af Mozarts födelse i nya kostymer och nya präktiga dekorationer af Emil Roberg och i en af Vilhelm Bauck reviderad öfversättning. Kompositörens etthundrafemtioårsdag firades äfvenledes genom samma opera, som också då framträdde i alldeles ny utstyrsel. 1910 nådde det Mozartska mästerverket sitt fyrahundrade uppförande i Stockholm, där det åter blifvit en favoritopera, sedan titelrollen på 1890-talet öfvertagits af den såsom gäst engagerade berömde portugisiske barytonisten Francesco d’Andrade och efter honom af John Forsell, hvars återgifvande af detta parti med skäl räknas till den uppburne sångarens allra förnämsta konstskapelser, som äfven i utlandet vunnit erkännande.
Hur högt ”Don Juan” i våra dagar skattas i Tyskland synes bland annat af, att ”Deutscher Bühnenverein” för icke länge sedan utsatte ett pris af tiotusen mark för den bästa öfversättningen af Dapontes text med den bestämmelsen, att den prisbelönta tolkningen skulle bli obligatorisk för alla tyska scener senast två år efter det den slutgiltigt antagits. Den ursprungliga tyska öfversättningen från 1801 hade af både sångare och regissörer vid olika teatrar
