133
Men unionsentusiasmen hade redan betänkligt svalnat. Pjäsen rönte endast en måttlig framgång och nedlades, denna gång för alltid, efter blott fem representationer.
⁎
Ytterligare ett större musikverk uppfördes detta spelår. Det var vicomte de Ségurs treaktsskådespel ”Romeo och Juliette” med musik af den då särdeles ryktbare kompositören Daniel Steibelt, nu fullkomligt förgäten. Redan 1793 hade operan vunnit Parispublikens bifall. Hos oss gafs den med Lindström och Jeannette Wässelius i hufvudrollerna den 30 januari 1815. Kritiken var säredeles frän. ”Man skulle göra författaren mycket orätt”, skrefs det, ”om man sade, att han sökt imitera Shakspere, kanske han icke ens haft något begrepp om denne senares Julia. Musiken af Steibelt lär vara denne kompositörs enda försök i den dramatiska genren, och det har icke ökat den ära han vunnit genom sina kompositioner för klaver, ty äfven detta är endast klavermusik.”
Gustaf III:s operasalong, Adelcrantz’ underbart vackra skapelse, en af de skönaste i hela Europa, liksom den också var en af de akustiskt bäst inrättade, undergick på sommaren en genomgripande förändring. Redan året förut förminskades den stora
