142
1830–1850 och afled först den 13 mars 1881. Carey var elev af den store Vestris’ son Auguste, kallad ”danskonstens gud”. Det var Auguste, som införde piruetten, och då han med sin utomordentliga smidighet och lätthet höjde sig på tåspetsarna, trodde man honom ha vingar. M:me Lebrun berättar i sina memoarer, att hans far med anledning däraf yttrade: ”Om min son vidrör jorden, är det blott af hänsyn till sina kamrater.” När han 1871 uppträdde i London, ajournerade öfverhuset behandlingen af Burkes brännande ekonomiska reformbill för att gå och se Vestris dansa. Gabrie var en särdeles vacker och välväxt yngling, dansade med mycken färdighet och styrka samt förvånade med sina lysande piruetter. På slottsfesten den 28 januari dansade Carey med de bägge damerna en fandango, som till den grad förtjuste den gamle kungen, att de måste dansa den da capo.
På drottningens namnsdag den 12 maj var det stor supé på slottet, hvarvid de bägge nyssnämnda dansöserna dansade ett pas de deux och därefter ett pas de quatre med herrarna Carey och Gabrie. Justine Casagli sjöng en italiensk aria och en duo tillsammans med professor Du Puy. Sedan dansades åter ett pas de quatre, hvarunder de båda damerna utvecklade mycken grace i behagfulla schaldraperingar.
På Sofiadagen gaf drottningen en fest för prinsessan, då hofsocieteten uppförde ”Un quart d’heure de silence” och ”La tapisserie”. Bland de spelande voro grefvinnan Terese af Ugglas, född friherrinna Stedingk, hennes syster friherrinnan Elisabet
