Philibert” i tre akter af Picard, som till förmån för Åbergsson gafs för första gången den 8 juni 1818. Intrigren är mycket enkel och beror endast på en förväxling mellan den äldre aktningsvärde brodern och den yngre, som är en vildbasare, en odåga, och som ställer till en faslig uppståndelse hos den äldres tilltänkta svärföräldrar, för hvilka bröderna äro personligen obekanta. På utförandet af Philibert den yngres roll beror hela pjäsens öde, och den spelades också con amore af Åbergsson och sedermera af Torsslow. Emellertid förstod Sevelin att af en biroll, kusin Pastoreau, skapa en alldeles ypperlig karaktärsbild, hvari han framställde en tillgjord narr, och denna typ ansågs vara en af denne komikers allra bästa.
⁎
Sent om aftonen den 5 februari 1818 utandades den ålderdomssvage konung Karl XIII efter en lång dödskamp sin sista suck, och den skandinaviska halföns bägge folk sågo med glädje och förhoppning den forne franske soldaten intaga hans plats på Gustaf Vasas tron under namn af Karl XIV Johan. Den 11 maj, på dagen trettio år sedan han utnämnts till sergent-major i franska arméen, kröntes han i Stockholms Storkyrka, där ärkebiskop Lindblom och justitiestatsministern, grefve Gyllenborg, satte kronan på hans hufvud under en väldig kanonad, som vår nervösa tid sannolikt skulle ha svårt att uthärda. Infanteriet affossade tvenne generalsalfvor, och
