Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/168

Den här sidan har korrekturlästs

162

ej föreslå något årligt statsanslag, utan ansåg, att till Kungl. Maj:t borde öfverlämnas att pröfva och förordna om en sådan organisation, som, af grefve Löwenhielm antydd, kunde med teaterns inkomster blifva förenlig; men hemställde dock, att för det löpande året måtte anvisas 30,500 rdr bko af statsmedel, dock under uttryckligt villkor ”att staten för alltid fritoges från all vidare förbindelse eller utgift för teaterns behof” än de sedan äldre tider utgående 6,750 rdr rgs jämte tvåhundra famnar ved, ”som till dramatiska spektaklets underhållande finnas å staten uppförda”.

Diskussionerna inom adeln och prästeståndet i anledning af detta betänkande äro såsom tidsbild utaf ett rätt stort intresse. På riddarhuset öppnades öfverläggningen af grefve Löwenhielm i ett längre anförande, hvari han visade teaterns stora betydelse för odlingen, språket och litteraturen; riktade till ståndet en varm uppmaning att behjärta teaterns svåra belägenhet och erinrade om, att den kungliga civillistans betydliga tillskott icke vidare kunde ökas. Han föreslog slutligen till anskaffande af medel: att, efter samma princip som för beskattningen af öfverflödsartiklar, en bevillning skulle påbjudas för dem, som ville begagna sig af spektaklerna; att denna bevillning klassificerades, så att de, som önskade sitta på de första platserna, erlade fyra rdr bko om året, och de, som nöjde sig med de ringare platserna, en rdr rgs, samt att hvar och en lämnades öppet att af fri vilja anteckna sig å debetsedeln till högre afgift.

Den blifvande teaterchefen, friherre Gustaf