170
under det att friherre Ulrik Koskull i verkligheten skötte ärendena. Detta inträffade den 3 november, och dagen därpå, sedan norske statsministern herr Peder Anker gifvit stor middag, i hvilken konungen och kronprinsen deltogo, begaf man sig till den nyupprättade Kungliga teatern, där till konungens stora tillfredsställelse Löwenhielms tillfällighetsstycke ”Föreningen” kunde såsom galaspektakel till unionens ära uppföras, hvilket de kungliga personerna jämte alla excellenserna åsågo från stora logen. Såsom lever de rideau tjänade Kotzebues förut gifna enaktare ”Brandskattningen”.
I Löwenhielms pjäs finnes en scen mellan den italienske krämaren och bonden Håkan, där den förre upprepade gånger säger om bonden Sven: ”Fader Sven icke hafva hufvud för politik!” På parterren yttrade någon den aftonen, att ”vår utrikesminister måtte heta fader Sven.” Infallet spreds som en löpeld öfver hela staden, gjorde en ofantlig lycka, och sedan kallades grefve von Engeström aldrig i Stockholm för något annat än ”fader Sven”.
⁎
Ungefär samtidigt med att grefve Löwenhielm lämnade chefskapet öfver Kungliga teatern afgingo äfven åtskilliga af den kungliga scenens artister, af hvilka jag här vill erinra om några af de mera betydande.
Fru Maria Kristina Ruckman, född Franck, som tillhört teatern ända sedan 1784, drog sig den 1 juli
