186
de teaterpjäser, hvilka i sällskapet ”Nytta och nöje” uppfördes under Skjöldebrands styrelse, var äfven Leopolds ”Oden”, hvari mamsell Lenning spelade Tilda ”med mera talang än mamsell Kristina Franck på Dramatiska teatern”.
Af ett bref från öfverceremonimästaren Leonard von Hauswolff ser man, att ledamöterna äfven vågade sig på att på franska spela Voltaires femaktstragedi på vers ”Alzire”, hvari m:me Robert dock illa utförde titelrollen, medan däremot chargé d’affaires Correa redde sig förträffligt med Zamore. ”1807 gaf man ett fransyskt spektakel, där grefve Axel Mörner spelade ganska bra och m:lle Wennermark talade med en förundransvärdt vacker prononciation.” 1808 inställdes högtidsdagens firande, och teaternöjena öfvergåfvos all deles, ty kriget dämpade all håg att roa sig. Om spektaklet den 22 december 1809 (omtaladt i del II sid. 206) lär duc de Pienne yttrat, att man icke i något land kan få se ett spektakel på främmande språk gifvas med sådan fullkomlighet.
Den 1 april 1810 bevistade konungen för första gången en teaterföreställning i sällskapet, där man den aftonen uppförde Favarts verskomedi ”Soliman den andre”. ”Spektaklet var ganska vackert”, säger Hauswolff, ”och är obegripligt, att en société, ej uppfödd på teatern, kan gifva dylikt.”
- Sid. 26.
Om representationen i sällskapet ”Nytta och nöje” den 2 december 1810 och kronprinsens mottagande i Amaranterorden berättar Hauswolff i ett bref af den 6 december till excellensen grefve Nils Posse å Hellekis. ”Uti mitt förra hade jag den äran nämna, att Deras Maj:ter och Deras Kungl. Högheter voro på Nytta och nöje. Man påstår, att den fransyske ministern d’Alquier gjort hans excellens Oxenstierna en ample compliment öfver epilogen och hans kännedom af språket. Den blef ganska väl spelt, och onekligen var
