44
Som man ser, ägnade sig hofvet och societeten under Karl XIII:s tid med lika mycket nöje åt Talias lekar som under Gustaf III:s glada dagar, om än de uppförda pjäserna hade betydligt mindre värde än hvad då var fallet.
⁎
Hvad de Kungliga teatrarnas verksamhet beträffar, så uppsattes under Skjöldebrands chefstid på Operans scen två nyheter, hvilka af olika anledningar väckte stort uppseende: "Cendrillon" och "Trollflöjten".
Den framstående skådespelaren Gustaf Åbergsson uppehöll sig under en studieresa 1810 i Paris och fick då se på Théâtre impérial de l'opéra-comique feerioperan "Cendrillon" i tre akter, skrifven af den kvicke lustspelsförfattaren Charles Etienne, sedermera medlem af Franska akademien och pär af Frankrike. Tack vare den förtjusande musiken af Nicolò Isouard och framför allt Alexandrine Saint-Aubins beundransvärda utförande af titelrollen vann den en storartad framgång och gick mer än hundra gånger å rad under ett oerhördt bifall, hvilket sedan upprepades på de flesta af Europas teatrar utom i Berlin, där den gick bara en gång, och i Weimar, där den icke ens kunde spelas till slut, emedan titelrollen på bägge dessa ställen grundligt förfuskades af dess innehafvarinnor. Cendrillons roll var af författaren ursprungligen tillämnad Alexandrines mor, den utmärkta skådespelerskan m:me Saint-Aubin,
