om hvilken Talleyrand under direktoriet skref: "Frankrike är oigenkännligt. Paris är betäckt med ruiner, jag har icke funnit någonting orubbadt mer än Voltaires rykte och madame Saint-Aubins talang." Hon ansåg sig emellertid vara för gammal för rollen och afstod den åt sin dotter.
Åbergsson tog operans både ord och musik med sig hem och fick den enligt sin önskan till recettspektakel. Titelrollen ville han lämna till fru Kuhlman, hvilken han redan då ägnade sin dyrkan, och med hvilken han sedermera gifte sig, men Skjöldebrand, som också sett pjäsen i Paris, förklarade, att hon trots sin stora talang ej rätt passade för densamma, och att ingen annan än den sextonåriga eleven Elise Frösslind skulle spela den. Hon hade redan med mycken framgång utfört flera roller, bland andra Doristella i operan "Griselda" med musik af Paër, där signora Angelucci den 28 februari 1810 gjorde ett så grundligt fiasko.[1] Åbergsson blef ursinnig och beklagade sig för Hjortsberg, som inför chefen gaf luft åt bägges förtrytelse öfver att "den gåsen" skulle spela hufvudrollen i stycket. Skjöldebrand sade emellertid ifrån, att han ville bli åtlydd, och lilla Frösslind fick rollen. Det väckte naturligtvis en storm af ovilja bland teaterpersonalen, att en "elevunge" skulle få en sådan roll, men Skjöldebrand skyddade henne mot alla intriger och kabaler samt hade slutligen den glädjen, att publiken gillade hans val. Den 23 februari 1811 gick "Cendrillon" för första gången öfver Operans scen och blef en stor succès
