utföres. All den barnsliga oskuld, naturlighet och godhet, som författaren nedlagt i Cendrillons karaktär och personlighet, besjälar hvarje drag i mamsell Frösslinds spel, hvarje ord hon talar med sin ungdomliga, mjuka, sonora stämma, och hvarje ton, som tycks strömma fram icke blott från läpparna utan från hennes rena, oskuldsfulla hjärta."
En okänd skald sände den unga eleven ett längre, ej förut offentliggjordt kväde, som benäget ställts till mitt förfogande af hennes dotterson, och hvaraf jag här vill meddela några verser:
"Sköna flicka, du har priset vunnit,
Stockholm med förtjusning dig har sett.
Scenens ovän man förändrad funnit
af de känslor din talang har gett.
Du är ung, nu vårens blommor dofta,
nu ett rosenfält din bana är.
Sjung om dygden, sjung om dygden ofta,
sången till ditt sköte friden bär.
Älska plikterna med glädjens löjen,
dansa fram med oskulden till skygd;
dygden blande sig med dina nöjen,
och hvart nöje blifve blott en dygd.
Hör mig ej förgäfves, sköna flicka,
alltid var den ädla Cendrillon!
Fortfar att beständigt väl dig skicka,
och jag skall dig ägna än en sång!"
Den andra märkliga operanyheten var "Trollflöjten", och det länder Skjöldebrand till ovansklig ära att ha varit den, som allra först på den svenska scenen införde "musikens Rafael", Wolfgang Amadeus
4 — Svenska teatern III.
