100
Det var endast själfve teaterläkaren, professor Böcker, som i ett öfversällt tillstånd tog sig det orådet före att mot deras vilja omfamna damerna, men han kördes snart på porten och fördes till sitt hem af polisen. Tidsandan hade dock förändrats, fyndigheten och lifaktigheten i replikerna saknades, och det märktes tydligt, att den dåvarande generationen var tämligen främmande för detta slags förströelser. Stockholmsposten anmärker i sin redogörelse, att ”saken tycktes i allmänhet något ny”, och tillägger: ”Man kan ej nog berömma den tarflighet, som rådde i dräkterna. De flesta af damerna voro klädda antingen i domino eller som herdinnor, bondflickor, m. m. Herrarna åter som sjömän, turkar, bönder, o. s. v. En ganska stor del uppträdde i sina vanliga kläder endast med mask för ansiktet. En mängd dominos voro af lärft. På detta sätt blir ett sådant tidsfördrif lämpligt för vårt land och möjligt att njuta utan för stor dépens.” De dyra matsedelspriserna klandras senare af en annan tidning samt frånvaron af svagdricka och öl, hvilket vållade att ”den som var törstig måste åtnöja sig med att dricka porter för 40 sk. buteljen. Då nu entréen kostar 1 rdr 16 sk. bko och en kostyms hyrande 2 rdr, en hyrvagn fram och tillbaka minst 2 rdr bko, så tyckes detta nöje ej kunna blifva frekventeradt af andra än rika personer. Om därigenom det åsyftade ändamålet, att sällskapet bör utgöras af blott bildade personer, äfven härigenom vinnes, vilja vi ej bedöma. Framtiden lär nog utvisa det”. Emellertid blef detta nöje allt mer och mer på modet och började äfven sprida sig till landsorten. På den andra maskeraden
