Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/112

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

106

minnesfest öfver honom och lät då å Johannis kyrkogård uppresa en grafvård, hvars prydliga medaljong en januarinatt 1882 spårlöst försvann. Den har emellertid sedermera återfunnits och vården restaurerats.

Genom Du Puys hastiga frånfälle råkade Åkerhielm i det största bryderi för att finna en lämplig efterträdare på kapellmästareplatsen. Johan Fredrik Berwald var på grund af sin nyckfullhet ej vidare omtyckt, och Bernhard Crusell ansågs alldeles för beskedlig. Man var därför en tid betänkt på att införskrifva en utlänning. Berwald blef emellertid genast tillförordnad, och som det slog bättre ut, än man vågat hoppas, blef han den 20 september följande år utnämnd till ordinarie kapellmästare. Han var född 1787 och son till en af de utaf Johan Naumann införskrifna tyska kapellisterna, kammarmusikus Christian Friedrich Berwald, hvilken 1772 bosatte sig i Stockholm. Redan vid sex års ålder spelade Johan Fredrik under allmänt bifall violin på en af fadern gifven konsert i Riddarholmskyrkan, 1795 uppträdde han på kungliga teatern i Köpenhamn, och två år därefter belönades han af Musikaliska akademien med en guldmedalj för en af honom komponerad uvertyr för full orkester. Tretton år gammal företog han jämte sin far en konstresa till Ryssland och Tyskland, då han uppträdde inför kejsar Paul och i Wien fick öfvervara första uppförandet af Haydns ”Skapelsen” under kompositörens eget anförande. Efter att i sju år ha varit anställd såsom förste violinist vid kejserliga teatern i S:t Petersburg, återvände han till Sverige och fästes från 1814 vid kungliga hofkapellet, där han 1816 blef andre och den 1