försäkrade honom, att hofkapellet skulle förbli orubbadt i hans tjänst, och befallde honom underrätta ledamöterna om hans nådiga beslut. Sedermera bestämde han sig för att äfven bibehålla hela teatern, öfvertaga dess skuld och höja sitt enskilda bidrag till 54,000 rdr rgs årligen. Grefve Lagerbielke utnämndes den 5 september till teatrarnas styresman. Artisterna blefvo åter engagerade, och verksamheten återupptogs kort därefter på båda scenerna.
⁎
Grefve Gustaf Lagerbielke var en af de Kungliga teatrarnas allra dugligaste chefer och dessutom en af den tidens utmärktaste på samma gång som originellaste personligheter. ”Snillets eld lyste ur hans öga, — säger Magnus Björnstjerna — hans tal var hänförande, hans stil klassisk, hans slutsatser träffande och hans studier vidsträckta. God patriot, bevakade han noga Sveriges fördelar på utländsk botten, på samma gång han försummade sina egna genom cyniskt lefnadssätt och oordentlighet.”
Lagerbielkes farfar var riksråd, amiral och serafimerriddare; fadern öfveramiral och chef för Förvaltningen af sjöärendena samt ansågs med rätta för en af rikets skickligaste ämbetsmän. De rika anlag, hvarmed sonen var begåfvad, utvecklades tidigt och med förvånande hastighet. Han föddes den 22 mars 1777 och inskrefs efter tidens sed, medan han ännu låg i vaggan, såsom underofficer vid arméens flotta, där han redan 1783 vid sex och ett halft års ålder
