150
egenskaper, som sällan till denna grad funnits förenade, och hvilkas erkända öfverlägsenhet hos grefve Lagerbielke tidigt förvärfvat honom namn af en bland sin tids mest utmärkte män inom fäderneslandet.”
De Kungliga teatrarnas verksamhet återupptogs hösten 1823 på Arsenalsteatern den 14 september medelst uppförandet af Kotzebues treaktsdram ”Plånboken”, Dubois’ lustiga enaktskomedi ”Marton och Frontin” och som afslutning ”En komisk balett” af Deland, samt på Operan tre dagar därefter, då Gustaf Åbergsson gjorde sin rentré i Desforges’ femaktskomedi på vers ”Den svartsjuka hustrun” i Remmers förträffliga öfversättning. Ehuru under återstoden af året nästan endast gamla saker uppfördes, var salongen oftast fullsatt, och man hade aldrig förr hört den så ofta genljuda af rop på folksången som då. Den 24 september bevistade kronprinsparet uppförandet af ”Titus”. De kommo under första akten och satte sig i sin loge till höger om den stora logen, dit uppvaktningen och de öfriga af hofvet inträdde. Genast började publiken applådera och ropa på folksången, som orkestern spelade upp. Titus steg då ned från sin tron och ställde sig midt på scenen för att afbida slutet på dessa fröjdebetygelser, hvarefter man började om hela operan från början. För att visa sitt intresse för institutionen besökte konungen för första gången den Dramatiska teatern, vid hvilket tillfälle man gaf ”Svante Sture” och ”Marlboroughs uniform”, en ursprungligen fransk
