eröfrade hon stockholmarna långt mer än med de stora paradprestationerna, och hela salongen smälte i tårar.
Grefve Lagerbielke skref under sommaren en burlesk imitation på det scribeska stycket i en akt, hvilken under namn af ”Oculisten” gafs som första nyhet samma höst. Den var lokaliserad och framträdde som en fullkomligt svensk produkt, hvilken skulle kunnat ges utan kännedom om originalet, ehuru den naturligtvis blef än roligare för dem, som sett eller läst detta. I parodien är det en kryddkrämaränka fru Kandi, som genom ett testamente är bestämd till hustru åt regementstrumslagaren Skrammel. Hennes blindfödda kusin, mamsell Mimi, blir under en promenad till Kräftriket öfverfallen af några unga, kitsliga karlar. En försvarare anländer, slagsmål uppstår mellan denne och våldsverkarna, och kusin Mimi, som kastar sig emellan de stridande, har den olyckan att träffas midt på munnen af ett påkslag, hvilket ger beskyddaren anledning att följa henne hem. På förstukvisten tar han afsked af henne, ger henne en bukett och lofvar återkomma. Det gör han också, men först efter femton år. Under tiden ha de förblifvit hvarandra trogna, och herr Starr, som för att bota sin tillbeddas blindhet visserligen kunnat vända sig till en okulist, föredrar att själf bli ögonläkare. Han kommer nu hem och beslutar att operera henne. I det afgörande ögonblicket blir han emellertid rädd, men en sup sötpomerans stärker hans lifskrafter, och ett spotskt tilltal af fru Kandi återger hans själ hela dess stolthet. Han skrider till verket och återger henne
