hvilken med blicken riktad på honom och sjungande sin cavatina ögonblickligen härmade hertigens minsta rörelser och i ett groteskt maner öfverdref dem. Orkestern glömde slutligen att ackompagnera och själfva polisen att göra slut på skandalen. Det lyckades omsider en förståndig man, ehuru ej utan möda, att aflägsna den betryckte hertigen ur logen.
De sista nyheterna för säsongen utgjordes af ett par komedier, som gåfvos en i början och en i slutet af den mest strålande maj månad. Den förra var abbé d’Alainvals bästa arbete, ”l’Ecole des bourgeois” i tre akter, af öfversättaren, en son till Gustaf Åbergsson i hans första gifte, kallad ”Den högdragne och de fåfänga”. Komedien spelades väl, i synnerhet af herr och fru Åbergsson i hufvudrollerna och Torsslow som älskaren, den enda förnuftiga personen i stycket. Den andra nyheten var en tysk enaktare ”Den nerfsvaga”, hvars titelroll Charlotte Erikson utförde förträffligt.
Harmoniska sällskapets stora konsert i Ladugårdslands kyrka under denna månad bör ej med tystnad förbigås. Sällskapet stiftades 1820 i Stockholm för musikaliska öfningar. Kören uppgick då till etthundratjugu personer, orkestern till fyrtio, alla amatörer. 1822 anmodades kapellmästaren Berwald att leda dess orkester och Isak Berg kören. Efter tvenne års trägna öfningar hade resultatet blifvit sådant, att sällskapet vågade offentligen framträda i förening med hofkapellet och Kungliga teaterns kör och uppförde då den 15 maj i Hedvig Eleonoras kyrka Haydns oratorium ”Skapelsen” till förmån för Berwald. Kör och orkester utgjordes af