ända från äldre dagar gick upp i rök, och hvarken Kungliga biblioteket eller någon annan offentlig eller enskild institution äger en sådan, ej heller teatern har några fullständiga rollböcker från den tiden. Endast det dyrbara musikbiblioteket, som förvarades i sydvästra tornets nedre våning, den enda del af teaterhuset, som stod kvar efter branden, kunde räddas äfvensom större delen af talscenens manuskriptsamling.
Operahuset var starkt hotadt, men genom vindens riktning, det starka snögloppet och kloka anstalter hindrades dekorationsmagasinen nedanför på planen att fatta eld. Man var i en dödlig oro, att det närmaste tornet skulle ramla öfver dem, då operahuset ovillkorligen också antändts. Lyckligtvis störtade tornet vid tretiden på morgonen åt andra hållet, och operabyggningen var räddad. Då emellertid brandseglen, som anbringats öfver materialbodarna, oupphörligt måste begjutas med vatten, löpte de därunder förvarade kulisserna stor fara att därigenom förstöras, hvarför de under natten blefvo transporterade upp på Stora teaterns scen, som därmed alldeles belamrades.
Det var för öfrigt den mest storartade eldsvåda Stockholm någonsin bevittnat. Den förbytte formligen nattens mörker till ljusan dag. Den vid engelska legationen anställde mr Kennedy, som på natten anlände till hufvudstaden, berättade, att skenet från branden klart upplyst en sträcka af fem svenska mil. Fram på morgonen frös den nyfallna snön, och säsongens första vinterdag utlockade massor af folk för att beskåda nattens gräsliga förödelse.
