206
platsen, där Arsenalsteatern fordom stått, planerad under hösten 1830.
Den gamle öfverste Nordforss, teaterns forne andre direktör, yttrade efter branden. ”Med gamla dramatiskan försvunno, om ej precis Kungliga teaterns bästa minnen så åtminstone dess bästa dagar. Kungliga teatern skall hädanefter blifva en kräfta för civillistan och en graf för alla teaterdirektörer.” Man måste medge, att hans profetia slagit in.
⁎
Redan två dagar efter Arsenalsteaterns brand var grefve Lagerbielke färdig med sitt memorial ”Om medlen att i möjligaste mån afhjälpa de olyckliga följderna af mindre teaterhusets förstörande genom eld.” I enlighet med hans däri uttalade åsikter öfverflyttades talscenen till Stora teatern med en reduktion af biljettprisen till ungefärlig likhet med de förut å Arsenalsteatern gällande. Sålunda kostade en plats på amfiteatern vid de lyriska spektaklerna 1 rdr 24 sk. bko, vid de dramatiska 1 rdr 12 sk. bko, på parterren 24 sk. bko vid de förra och vid de senare 20 sk. bko, femte radens sida respektive 12 och 8 sk. bko. Den 30 november återupptogs verksamheten vid lyriska scenen medelst uppförandet af ”Barberaren i Sevilla”, som bevistades af drottningen och kronprinsen samt en i det närmaste fulltalig publik. Dramatiska scenen började den 2 december, då för första gången gafs en femaktskomedi af den franske
