16
skickar honom därför till England med ett uriebref, som Amleth under vägen förändrar, så att det i stället kommer att gälla hans följeslagare, som rådt till detta illdåd. Dessa bli hängda af den engelske konungen, och Amleth vinner pris för sin visdom och får kungens dotter till äkta. Ett år därefter återvänder han till Danmark, där man just firar graföl efter honom, som man antog vara död. Han deltar i gästabudet, dricker Fenge och hans hofmän druckna, dödar kungen, tänder eld på hallen och innebränner dem allesamman. "For saadan Gierning bör Amleth evig pris hos alle, at hand saa snildelige skiulte sin dybe Visdom met selffgiort daaligheds Kaabe, oc heffnde icke alleniste sin Faders död, men och frelste sit eget Liff, baade met stor Forstand och lofflige Mandoms Gierninger." Med dessa ord slutar Saxos tredje bok i Vedels öfversättning.
Denna berättelse öfversattes till franska, och detta franska original, eller möjligen en engelsk öfversättning däraf, ligger till grund för en under slutet af 1500-talet ofta spelad, numera förlorad Hamletstragedi, hvilken Shakspere lär ha användt till stomme för sitt mest bekanta drama, som med all sannolikhet första gången uppfördes under sommaren 1602.
Professor Karl Säve har uti en i Nordisk universitetstidskrift offentliggjord afhandling visat, att den engelska namnformen Hamlet och den forndanska Amleth (Saxos latinska Amlethus) motsvaras af det isländska amloði och det fornsvenska amblodhe, hvars äldsta form varit andblauði, som betyder den fånige, sinnessvage, svagsinte. Detta vedernamn
