rödt taft under, hvilket ådragit henne avanies af menigheten. Icke vill man allmänt erkänna hennes dygd.” (Se del I, sid. 212.) 1803 blef hon på Stockholms slott gift med generalfälttygmästaren Ehrenström, hvilken samma år utnämndes till kommendant i Göteborg. Där utöfvade hon det mest angenäma och spirituella värdinneskap för Göteborgssocieteten och mottog vid flera tillfällen medlemmar af den landsflyktiga franska konungafamiljen. Grefven af Artois, åtföljd af hertigen af Gramont och grefve de la Ferronays, tillbragte 1804 en afton i den intagande kommendantskans hem, och när ”le désiré” 1807 från Ryssland flydde till England, tjusade hon vid sitt piano hans kungliga öron och hjärta, då hon med sin sköna röst sjöng för honom Blondels aria ”Oh Richard, oh mon roi!” 1810 återvände hon till Stockholm, och sedan hon 1816 blifvit änka, sysselsatte hon sig med litterär verksamhet och en af henne upprättad flickskola. Hennes ”Notices sur la littérature et les beaux-arts en Suède”, Stockholm 1826, anfördes ofta af den tidens utländska författare, som ville synas känna den svenska litteraturen, ehuru det ej äger synnerligt värde som litteraturhistoria. 1799 blef hon ledamot af Musikaliska akademien och året därpå af Målare och bildhuggareakademien. På gamla dagar hade hon den glädjen att återigen i sitt hem få mottaga kungliga personer, ty både Oskar I och Karl XV besökte henne för att tala om forna tider. Nittiotre år gammal afled hon i Stockholm på nyåret 1867.
Den 23 maj 1824 ägde en stor konsert rum på hofvet, hvarvid hofkapellet både såsom kår och dess
