258
och, sedan teatrarna blifvit sammanslagna, hundrafyrtio rdr bko för ett dramatiskt spektakel på Operan, samt dessutom halfva beloppet af aftonens flitpenningar, hvars andra hälft betalades af teaterns omkostnadsfond. Återstoden fördelades därefter i femtiofem lotter af hvilka trettio tillföllo aktörsstaten och tjugufem omkostnadsfonden. Dessa tjugufem lotter jämte konungens anslag, kungliga familjens abonnemanger, bidraget från statskontoret, inkomsten af åtta representationer om året och af vissa förutvarande kungliga loger samt hyresafgifter från källare och värdshus inom teaterhuset utgjorde den tillgång, hvarmed aflöningarna besörjdes för teaterns tjänstemän, orkester, kör, balett, handtverkare och betjäning, hälften af flitpenningarna utanordnades, samt de utgifter bestredos, som erfordrades för kostymer, dekorationer, attribut och maskineri. Af de en gång för alla bestämda dagkostnaderna betalades eklärering, aftonpenningar till arbetare, kör och balett, vaktmästare, handtverkare och betjäning, spektakelvakten, sprutbetjäning, lasarettsafgift med mera. Utom omkostnadsfondens årliga recetter voro ytterligare åtta kontraktsenligt tilldelade lika många af aktörsstatens personal och en enligt reglementet teaterns pensionskassa. Dessutom gafs hvarje år en konsert på Operan till förmån för hofkapellets pensionskassa.
Därigenom att aktörsstaten redan under Skjöldebrands tid börjat stegra sina anspråk, hade omkostnadsfonden så småningom förlorat fem af sina lottandelar. Lagerbielke beslöt därför att fördela nettoinkomsten i sextio lotter i stället för de förutvarande
