ANMÄRKNINGAR OCH TILLÄGG.
- Sid. 19.
Jean François Ducis valdes till ledamot af Franska akademien 1778 efter Voltaire och dog 1816. Mest bekant blef han genom sina bearbetningar af Shaksperes dramer, hvilka han i fransk-klassisk anda behandlade på ett sådant sätt, att stundom nästan ingenting annat än pjäsens namn är bibehållet. I »Hamlet» är sålunda borttaget vålnadens uppträdande, Hamlets låtsade vanvett, skådespelet inför hofvet, dråpet på Polonius, Hamlets häftiga utbrott mot Ofelia, hennes död och kyrkogårdsscenen. Konung Hamlet dödar i dramats slutscen prins Claudius, och Gertrud tar sitt eget lif såsom ett försoningsoffer åt de vredgade gudamakterna.
- Sid. 20.
Professor Gollancz har hösten 1909 under en föreläsning i London sökt gifva en förklaring på frågan, hvarför Shakspere ändrade namnet på konungens kammarherre i »Hamlet» från Corambis i första kvartupplagen af skådespelet till det allmänt bekanta Polonius i den andra. I slutet af 1500-talet utkom ett af dåtidens främste polske politiker, Laurentius Goslicius, författadt arbete, »De optimo senatore», hvilket blef berömdt i hela Europa. Såsom af titeln synes, behandlade boken den idealiske statsmannen och öfversattes 1598 till engelska. Professorn citerade flera ställen i densamma, hvilka förete en anmärkningsvärd likhet med berömda repliker i »Hamlet», och ville därmed ådagalägga, att Shakspere otvifvelaktigt
