meget gængs er, da syntes for menneskelige Øjne og Tanker, at Hans Naade kunde levet mangen god Dag længer. Men dette er nu forgjæves at disputere om. Døden vil have en Aarsag».
I William Segars dagbok från 1608, då en engelsk gesandt besökte Köpenhamn, heter det: »På eftermiddagen gick konungen af Danmark ombord å det engelska skeppet och hedrades med en bankett på det öfre däcket, som täcktes med ett soltält af stickadt kläde. Hvarje skål åtföljdes af sex, åtta eller tio grofva skott, så att icke mindre än etthundrasextio skott lossades under konungens uppehåll». Och om den fest konungen sedermera gaf till gesandtens ära skrifver Segar, att »man kunde bli sjuk af att höra på alla deras skålar».
Med dessa danska hofseder kan man jämföra den ton, som härskade vid Jakob I:s hof, då det 1606 gästades af hans danske svåger Kristian IV. Den engelska adeln hade ännu i friskt minne Elisabets praktfulla hof med sina duktiga krigare, berömda sjöhjältar, stora statsmän, lärda och diktare, och hvad som inträffade vid de danskes besök väckte därför ett uppseende, som just ej var smickrande för den dansk-norske konungen. Om intåget i London berättar en engelsk krönikeskrifvare: »Vid den stora fontänen i Cheapside var Musernas jungfrubur anordnad, där de nio sånggudinnorna uppträdde och harangerade de bägge konungarna. Längre bort sutto stadens äldsta, iförda sina scharlakansröda dräkter, och här höll the Recorder ett tal på latin och öfverlämnade till den danske konungen en konstrikt arbetad dryckeskanna af massivt guld. Flera af fontänerna sprutade vin, och invid den på Fleetstreet uppfördes ett herdespel, som mycket behagade konungarna». Man får vidare veta, att konung Jakob till hofvet inbjudit de duktigaste dryckeskämparna bland den engelska adeln för att dricka i kapp med de danska adelsmännen, men att de kommo till korta och blefvo liggande på sina gärningar. Kung Kristians eget uppförande var icke det bästa, ty han betedde sig så fritt, att det både sårade och väckte skandal. När