Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/40

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

34

oöfverträfflig, ehuru det patos och de konvulsiviska gester, som tillhörde den skola, i hvilken han var fostrad, säkerligen gjort hans spel onjutbart för våra dagars publik. Äfven Karolina Åbergsson var ypperlig i Elmires roll, och Hjortsbergs Orgon hörde till hans allra förnämsta skapelser.

⁎              ⁎

Gustaf Fredrik Åbergsson var född i Stockholm den 27 mars 1775. Föräldrarna voro kunglige ekonomihofmästaren Jonas Åberg och Fredrika Svan. Han var en yngre bror till den i dessa anteckningar flera gånger omtalade talangfulla aktrisen Inga Åberg, för hvars utsväfvande lefvernes skull han ändrade sitt namn. Från hans barndom finns en liten anekdot, som ofta berättats af hans juldagarna 1891 nästan samtidigt aflidna tre ålderstigna döttrar. Det hände sig en sommardag omkring midten af 1780-talet, att Gustaf III under en promenad i Drottningholmsparken fick se en ung gosse, hvars vackra utseende fängslade hans uppmärksamhet, och han frågade honom hvad han hette. ”Gustaf” svarade den lille helt otvunget. ”Åh, då ä’ vi ju kajmän!” genmälde vänligt monarken, som nu fick veta, att hans hofmästare var far till barnet. Han uppmanade gossen att sjunga något för sig, och denne föredrog då en kuplett, efter hvars slut han med bägge händerna kastade slängkyssar åt kungen, som, förtjust öfver den lilles naiva älskvärdhet, tryckte en kyss på hans