Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/43

37

resor, hvarunder han kom i tillfälle att få se Frankrikes förnämsta artister, bragte hans anlag till full mognad och gjorde honom omsider till en af den svenska skådebanans yppersta konstnärer. En ståtligare prins i ”Cendrillon”, en grannare de la Gardie i ”Drottning Christina” kunde man icke tänka sig, och som ”Califen i Bagdad” formligen bländade han åskådarna genom sina lysande, från Paris hemförda kostymer. Han var enligt excellensen Gustaf Lagerbielkes omdöme den ende, som på vår scen förstod att uppbära och röra sig i habit habillé. Då han 1814 uppträdde såsom S:t Phar i ”Aline, drottning af Colconda”, väckte han allmän beundran, och Journalen skref: ”Herr Åbergsson visar i sin blotta entré som ambassadören, och innan han ännu sagt ett ord, mera intelligence af sin roll, än en vanlig aktör skulle tro, att hela rollen fordrade.” Kungliga teaterns dåvarande direktör, grefve Gustaf Löwenhielm, omfamnade honom förtjust efter föreställningens slut och utropade: ”Våra unga diplomater borde lära af er, hur man skall presentera sig vid ett hof.” Äfven Karl XIV Johan lär längre fram vid ett tillfälle yttrat till honom, att han gjorde den svenska scenen mycken heder. 1812 utnämndes han till styresman för lyriska scenen och erhöll samtidigt hofsekreterares titel. 1815 ingick han ett nytt äktenskap med den frånskilda fru Karolina Kuhlman, hvilken han redan länge ägnat sin dyrkan. Stående på höjden af sitt konstnärsrykte lämnade han till allmän häpnad helt plötsligt med utgången af spelåret 1819–1820 sin gunstlingsplats hos Stockholmspubliken för att begifva sig till Göteborg och