direktionen ej gå in därpå. Kort därefter erbjöd emellertid Åbergsson sig själfmant att minska sina fordringar och låta engagera sig, på hvilket direktionen med nöje ingick. Då den Kungliga teaterns oktroj var bestämd att upphöra det följande året, uppsades alla kontrakt. Herr Åbergsson beslöt då af skyldig omtanke för sin och sin familjs bärgning att på stället själf utröna, huruvida den i Göteborg samma år ledigblifvande teaterentreprenaden kunde bereda honom tillfälle att vinna utkomst. Han begärde och erhöll permission för att resa dit, men lofvade emellertid att ej före en viss bestämd tid ingå i någon annan öfverenskommelse. Någon tid därefter blef af Kongl. maj:t i nåder beslutadt, att Kungliga teatern skulle bibehållas under ytterligare tvenne år. Detta meddelades teaterns och hofkapellets medlemmar, och herr och fru Åbergsson erbjödos två års prolongation af deras kontrakt med förhöjda aftonpengar. Herr Åbergsson afslog emellertid detta, och då han anmodades betänka sig, förklarade han, att han redan afslutat kontrakt med Göteborg. Tre veckor därefter ville han kvarstanna vid teatern. Emellertid hade direktionen då disponerat alla aflöningslotter och kunde ej antaga herr Åbergssons erbjudande. 1821 fick han pension på åttahundratjugufem riksdaler banko från pensionskassan.
- Stockholm den 20 augusti 1822.
Gustaf Fredrik Åkerhielm.”
Af intresse kan ju vara att se, till hvilket belopp
herr och fru Åbergssons inkomster stego under
