oordning. Stor scen mellan makarna, hvilken slutar med knäfall och försoning. Amelie spelades af den täcka Elise Lindström, född Frösslind, redan länge en af publikens förklarade favoriter. Grefven utfördes af Ulrik Torsslow och den italienske sångmästaren af Karl Fredrik Berg. Det lilla stycket gafs under årens lopp inemot femtio gånger.
”Sömngångerskan”, till hvilken Du Puy komponerat musiken i andra akten, är en obetydlighet utan djupare innebörd, ett missförstånd mellan tvenne älskande, som häfves genom att hon i somnambult tillstånd omtalar sin kärlek till honom, men Charlotte Erikson skördade formliga triumfer, då hon som sömnvandrerska talar, handlar och slutligen dansar med denna besynnerliga, själlösa blick, som är sömngångare så egen, med ögonen stelt riktade åt ett och samma håll, utan att någonsin blinka. Detta utförde hon så mästerligt, att applåderna aldrig ville sluta, och stycket upplefde en lång följd af representationer.
Eugène Scribe föddes i Paris julaftonen 1791. Efter att i början af sin författarverksamhet ha lidit nederlag på nederlag, firade han 1816 sin första sceniska triumf, och därmed var hans lycka gjord. Han utvecklade en oerhörd produktivitet och upprättade en formlig atelier för utarbetande af teaterstycken. Under mer än trettio år, i synnerhet under 1820-talet, då han stod på höjden af sin popularitet, behärskade han repertoaren på de flesta teatrar i Europa, öfver fyrahundra pjäser bära hans författarnamn, af hvilka mer än fjärdedelen gifvits hos oss. Alexandre Dumas skrifver i ett af sina företal: ”Den dramatiske
