56
m:lle Strömstedt bland alla de andra och varit ytterst artig mot henne. Detta fördubblar hans tillgifvenhet för friherrinnan Å.” Året därpå den 14 april heter det: ”Strömstedt är i intressanta omständigheter. Nu tror man sig kunna genomskåda, hvarifrån den stora spegeln kom, som Brinkman en gång gaf henne, och man önskar allmänt finna en så tillmötesgående vän som han. Återstår att se, hur långt denna medgörlighet skall sträcka sig. Emellertid har man nu upptäckt, att om det ej finns några barn hos Å—s, är det ej hans fel. Det är att antaga, att hur stark och vacker än Brinkmans vänskap är, skall den dock icke sträcka sig så långt som till att följa Careys exempel, som tog sig an icke blott S:t Claire i ifrågavarande situation, utan alla de barn hon hade med Du Puy. Men också betalades han bra.”
⁎
Teaterchefen, hvars framförande af ”Hamlet” kröntes med sådan framgång, ville naturligtvis icke låta en sådan pjäs försvinna från repertoaren på grund af Åbergssons afgång, utan gjorde det djärfva försöket att anförtro den fordrande hufvudrollen åt den unge Ulrik Torsslow, som efter en treårig elevtid den 1 oktober 1819 erhållit aktörskontrakt och, trots att han ännu icke fyllt nitton år, redan utfört åtskilliga maktpåliggande uppgifter. Experimentet ägde rum söndagen den 17 september 1820 och utföll lyckligare än man kunnat hoppas. Han hade studerat sin företrädare och imiterade esomoftast icke
