blott hans gester och minspel utan äfven hans tonfall, men han inlade betydligt mera ungdomlig värma och omedelbarhet i sin tolkning af karaktären än denne. Publiken fann honom högeligen intressant, ehuru han lär ha varit ytterst ojämn. Rydqvist omtalar, att när han visade modern sin faders porträtt ”och därvid utbrister i en högljudd patos, eller när han i spökscenen öfverskrider måttet af den sanna smärtan och gränsen af sin roll, då brusar mot honom ett haf af bifall, men däremot är det ingen, som erkänner hans verkligen fina spel i andra scener, t. ex. under den låtsade vansinnigheten.”
Olof Ulrik Torsslow
Efter Åbergssons återkomst fick han omväxlande med honom fortfarande utföra rollen. Konungens parti öfvertogs vid samma tillfälle af Fredrik Kinmanson, som öfverlämnade vålnaden till Nils
