72
i ”Thérèse”, som då gafs för fulla hus, måste öfvertagas af fru Lindström.
Höstens enda större nyhet var pjäsfabrikören Pixérécourts historiska treaktsdram ”Den trogne hunden”, hvars egentliga märkvärdighet består i, att den var anledningen till Goethes tillbakaträdande från sitt intendentskap för hofteatern i Weimar. Eduard Genast bland andra berättar i sina dagboksanteckningar, att Goethes ordningsregler för teatern bestodo af tio paragrafer, hvaraf den sista innehöll, att inga hundar fingo insläppas på scenen. Denna paragraf åberopade Goethe, då man anmodade honom att iscensätta ifrågavarande dram. Trots hans vägran blef den uppförd, hvarför Goethe inlämnade sin afskedsansökan, hvilken beviljades. Innehållet i hunddramat är, att Macaire, en officer vid franske kungens lifgarde länge varit afundsjuk på sin kamrat Aubri för dennes företräden, hans befordran framför honom själf, den allmänna kärlek han åtnjöt, hans ynnest hos deras kapten och hans tillämnade giftermål med dennes dotter, om hvars hand Macaire förut haft förhoppning. Han utmanar honom på duell. Lotten att skjuta först tillfaller Aubri, som ädelmodigt lossar sitt skott i luften och erbjuder honom försoning. Macaires hat kan likväl icke afväpnas, och han uppretas ytterligare af sin vän Landry, med hvilken han öfverenskommer att mörda den hatade medtäflaren. Mellan första och andra akten verkställa de sitt uppsåt. Vid andra aktens början ses hufvudpersonen i pjäsen, Aubris hund, hoppa öfver gårdsmuren och ringa på klockan till värdshusporten. Värdinnan kommer ut, anar att
