76
förföljelser samt gripit till flykten för att undgå de senare. De ha därunder af en slump träffat sin döende ovän och af honom fått veta, att Falkland var hans mördare. Genom att tiga och dö för honom vilja de betala den skuld, hvari de anse sig stå till sin välgörare. Falkland förföljes nu beständigt af samvetskval, han får icke något lugn, ingen hvila, och lifvet blir honom en börda. Han låter den yngre Hawkins son Caleb komma till sig och öfverhopar honom med välgärningar, men ingenting kan förjaga den hämnande furien vid hans sida. På detta sätt ha tjugu år förflutit, då en yngre broder till de afrättade Hawkins kommer såsom huskaplan under namnet Andrews till grefvens slott och begär upprättelse för de dödades rykte, som skulle bestå i en förklaring af grefven om det rätta sammanhanget, hvilken efter grefvens död skulle få offentliggöras. Man får antaga, att samvetskvalen åstadkommit en stor förändring hos Falkland, då intet kan tvinga honom att erkänna den missgärning han så länge dolt, men som han ändock nu yppar för Caleb. Strax därpå dör han, försonad med de afrättades anförvandter. Stycket saknar all handling, och intresset beror helt och hållet på spelet. I Paris utförde Talma titelrollen på ett utomordentligt sätt och beredde därigenom pjäsens framgång. Hos oss framställdes den af Almlöf, och hans lyckliga lösning af den svåra uppgiften stegrade icke litet hans rykte. Malla Montgomery, som såg honom i början af april, antecknade i sin dagbok, att ”Almlöf spelade utmärkt väl”. Äfven Calebs och kapellanens roller återgåfvos förtjänstfullt af Torsslow och Hjortsberg. Dramens