genom den naturliga lätthet, hvarmed han framställde den. Då Almlöf var i Paris, måtte han icke haft lyckan att få se den senares tolkning, ty han röjde här liksom ofta inom komedien en benägenhet att ställa sig på den höga koturnen, helt naturligt för öfrigt för en tragisk skådespelare, men bonhommien försvann därigenom ledsamt nog från figuren, och dessutom talade han för långsamt och monotont, hvilket icke passar för denne liflige sextiåring. Intrycket af den angenäma pjäsen förhöjdes genom en nymålad högst elegant rumsdekoration.
En under åratal väntad ceremoni försiggick den 17 oktober, då Olof Ulrik Torsslow genom hymens band förenades med Sara Fredrika Strömstedt. Fyra dagar därefter, den 21 oktober, stod det nya namnet fru Torsslow för första gången på teaterns affisch, då hennes bröllopsrecett annonserades. Man gaf ”Maria Stuart” med ”Den lilla matrosen” såsom efterpjäs, och ”i anseende till spektaklets längd” — det räckte i fyra timmar — gick ridån den aftonen upp så tidigt som klockan sex inför en fullsatt salong, som tilljublade recettagerskan sin varma lyckönskan. Sara Torsslow föddes den 11 juni 1795 i Stockholm, där fadern var kryddkramhandlare, och kom vid tolf års ålder i elevskolan. Till en början ansågs hon sakna alla dramatiska anlag och fick tjänstgöra i kören. Men hennes klara förstånd och sunda omdöme, en brinnande kärlek till konsten och en ädel ärelystnad utvecklade henne småningom till en högst framstående skådespelerska, och med åren blef hon en bland de största aktriser, som prydt vår svenska scen. Af naturen var hon utrustad med en
