september blifvit antagen till elev och nu för första gången fick pröfva sina krafter, hvilket utföll särdeles lyckligt.
Af artighet mot Charlotte Erikson uppträdde Gustaf Åbergsson ännu en gång såsom Tartuffe på hennes recett den 9 december. Hans hustru spelade Dorine och recettagerskan själf Elmire. Mariannes roll var anförtrodd åt Emilie Högquist, om hvars utförande af densamma en kritiker skref: ”Hon må ej föreställa sig, att det är med tonvikten i vers som med bandrosetter, dem man kan anbringa hvar som helst. Då man har ett så ömt utseende och så ömma roller som mamsell Högquist, bör man äfven ha ett hjärta för det lidande, som vederfares publikens öron af sönderhackade alexandriner.”
På Karl Fredrik Bergs recett den 27 december uppfördes ”Figaros bröllop” med Berg som Bartholo, Torsslow och Charlotte Erikson spelade Figaro och Susanna, Almlöf och Karin Wennbom det grefliga paret, Elise Lindström Cherubin alternerande med Karin Almlöf, Deland Bazil, Sevelin Bride-Oison, Karolina Bock Marcellina och Emilie Högquist Fanchette. Komedien gafs särdeles väl, och Aftonbladet påstod, att publiken icke på länge haft en så njutningsrik afton. Till efterpjäs bjöd recettagaren på ”Savoyardgossarne” med honom själf såsom den lustige fiskalen och eleverna Karolina Lindström och Johanna Enbom i titelrollerna. Den sistnämnda hade förut under hösten fått försöka sig som Isidor i ”Sargines” och Isaura i ”Tankred”, innehade aktriskontrakt under spelåret 1834—1835, blef gift med teaterföreståndaren Lars Elffors och dog 1846 i Gefle.
