130
dramatisk diktare, och han blef den förste mönstergille representanten för det historiskt-romantiska sorgespelet. Den fosterländska stämningen liksom äfven karaktärsskildringens sanning och humanitet är ett genomgående drag i hans dramer, och hans teaterspråk kan tjäna till föredöme. 1827 utgaf han sin första dramatiska dikt, ”Erik den fjortonde” i två afdelningar, följd af sorgespelen ”Hildegard” och ”Birger och hans ätt”, rikt på skakande scener (uppfördt 1888 Anm ), samt ”Gustaf Adolf i Tyskland”, en dramatiserad historiemålning, som omfattar konungens deltagande i trettiåriga kriget och hans död, och som är framstående genom sin förträffliga karaktärsteckning. Han skref äfven libretten till sångspelet ”Ryno”, som uppfördes 1834. Främst bland Beskows dramatiska arbeten står dock hans sorgespel ”Torkel Knutsson”, hvars hela innehåll ligger i Torkels ord till Birger i andra akten:
”Vår tid står vid sin graf. Ren halft förkolnad
är riddarandan. Det förbund, som knutits
emellan henne och den gamla kyrkan,
skall falla; ty en tredje makt står upp,
medborgarens, den fredlige inbyggarns,
hvars styrka, ljus och flit blir statens lifskraft.”
Handlingen utvecklar sig raskt och naturligt, karaktärsteckningen och lokalfärgen äro goda, och den dramatiska spänningen stegras ända till slutscenen. ”Hvad man än må finna att anmärka mot detta sorgespel — säger Karl Gustaf Strandberg — skall detsamma alltid kvarstå såsom en prydnad för svenska scenen, värdt att studeras af kommande skalder”. I ett bref till Franzén anför Beskow med
