8
han lidit genom en tillsammans med honom för kammarherre von Roxendorff ingången borgensförbindelse, som dessa bägge herrar fått betala. Karl Puke var en litterärt bildad man, mycket teaterintresserad och hade själf uppträdt på hofteatern (se del IV sid. 251). Dessutom var han en utmärkt duglig officer och enligt Crusenstolpes omdöme "en person, som under alla lifvets förhållanden stod som en man bakom sitt ord". Men hans strama hållning och kaserntag blefvo för de ömtåliga artisterna ett alltför häftigt afbrott mot Lagerbielkes ytterst älskvärda umgängessätt, och de kommo snart på spänd fot med honom. I synnerhet bidrog Pukes tillvägagående mot Torsslow att reta stämningen både inom artistvärlden och inom en del af pressen, hvarifrån han alltjämt blef utsatt för ganska hätska anfall.
Under de tre och ett halft år grefve Puke var chef för den kungliga teatern uppsattes därstädes fem nya operor och ett litet sångspel samt inöfvades ånyo en opera och tvenne operetter, dessutom framfördes tre nya baletter och lika många äldre återupptogos. På talscenen gåfvos trettisex nyinstuderade pjäser, af hvilka tjugu uppfördes för första gången och resten tillhörde den forna repertoaren. Bland dem voro tjugunio stycken öfversatta från franskan, men intet enda svenskt original.
Hela spellistan var för öfrigt af en mycket ålderdomlig beskaffenhet. Rydqvist yttrade i en teateröfversikt på nyåret 1829 helt försmädligt, det "man måste göra teaterstyrelsen den rättvisan, att den håller sig tämligen obesmittad af tidens nyhetsbegär, såvida man ej vill antaga, att dessa pjäser äro
