134
Vitterhetsakademien, akademien för de Fria konsterna, Musikaliska akademien, Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia, Uppsalas och Lunds universitet samt af enskilda vänner subskriberad medalj i guld af adertonde storleken om fyrti dukaters vikt. Framsidan visar hans bröstbild och frånsidan Melpomene och Klio, som lagerkröna en sittande åldrig skald. Omskriften lyder: ”Nomine sororum meritos sacrant honores”, och i afskärningen läses: ”Vati septuagenario Pieridum suecarum decori et praesidio cives et amici”. I sitt hälsningstal yttrade de Geer, att de infunnit sig ”såsom ombud för en del af skaldens gäldenärer icke att betala, men att erkänna en skuld, för hvilken hela fäderneslandet häftade”, och han inflätade: ”Om eder gäller: nullum fere scientiæ genus non tetigit, nullum quod tetigit non ornavit”.
Såsom umgängesmänniska gjorde Beskow det allra angenämaste intryck. Han spred formligen ett trefnadens skimmer omkring sig, alla ansikten klarnade, och den han tilltalade kände sig lycklig. Ett bevis på hur afhållen han var se vi bl. a. af de verser Öhlenslæger kort före sin död 1853 skref till honom:
”Min Bernhard er min bedste Wen,
skal jeg Dig sige mere?
Jeg mangler ædle Wenner ei,
men paa min lange Livets Wei
som han — var ingen flere...
En Broder negted Skiebnen mig;
ham fandt jeg först, da jeg fandt Dig!
Min Bernhard blev min Broder.”
