utmärktaste virtuoser på fagott, om icke rent af den allra främste. Detta rykte stadgade han genom sina lysande uppträdanden i Europas förnämsta hufvudstäder, hvarunder han skördade mycken beundran, men föga inkomst. Vid jämförelse mellan honom och en af de mest berömda fagottisterna, engelsmannen Mackintosh, gjordes i London följande ordlek: ”Mackintosh is a prime performer, but this is a primer” (Preumayr). Frans Preumayr var gift med en dotter till den berömde klarinettisten och tonsättaren Bernhard Crusell och dog i Stockholm 1853.
Den 25 mars gafs till förmån för fröken Schoultz en konsert, till hvilken alla biljetter voro på förhand slutsålda, och hvarvid den unga sångerskan utförde arior af Mozart och Rossini samt en för Henriette Sontag komponerad sång ”Der schweizer Bue”. Hon uppträdde äfven följande månad på en för den framstående tyske violinisten professor August Pott arrangerad konsert. Pott spelade själf kompositioner af Spohr, Bériot och Pott, hofkapellet utförde tvenne af Beethovens symfonier, och en trio af Crusell för fagott, klarinett och valthorn spelades af hofkapellisterna Preumayr, Gürtler och Köbel, efter hvilken sistnämnde inom teaterkretsar länge lefde kvar det bevingade utropet: ”Så spelar vi! sa Köbel”. Han brukade nämligen alltid af sluta hvarje sitt uppträdande med dessa ord och en triumferande blick på de omgifvande jämte njutandet af en väldig pris snus.
Den sista april gafs den fjärde konserten, till förmån för den unge tonsättaren Edvard Brendler, hvarvid några nummer ur hans under arbete varande
