186
själfull naivitet, nätt och ledigt och erinrade något om Elise Lindström, utan att dock imitera henne. Följande månad spelade hon en af ”Savoyardgossarne” och Elina i ”Vattendragaren”, där systern utförde Marcellinas parti. Bägge systrarna erhöllo aktriskontrakt den 1 juli 1834. 1836 gifte Matilda sig med hofkapellisten Fredrik Gelhaar, utnämndes året därpå till hofsångerska och ansågs vara en af Operans utmärktaste koloratursångerskor.
De ordinarie föreställningarna afslutades visserligen den 4 juni, men ännu en representation gafs den 13 juni, då operan ”Fanchon” (se del IV, sid. 109—114) uppfördes den enda gången under spelterminen såsom recett för Karl Gustaf Lindström. Den aftonen lästes på affischen för första gången namnet ”fru Frösslind”. Makarna Lindström hade nämligen efter ett nittonårigt äktenskap kommit öfverens om att i all vänlighet skiljas till följe af hans ohjälpliga slarf i affärernas skötande. Att skilsmässan ej tillkommit på grund af svårare konflikter visas bäst af att mannen till sin recett valt en pjäs, där hans f. d. hustru hade en af sina glansroller. Hjortsberg bidrog till aftonens nöje med sin lustige tapetserare, och Henriette Widerberg sjöng dagen till ära kammarjungfruns obetydliga parti. Till efterpjäs gafs ”De begge arrestanterne” med recettagaren och Henriette Widerberg som Adolf och Klara.
Trots alla motigheter på grund af den under hela spelåret bland personalen grasserande sjukligheten utvecklade således den lyriska scenen en relativt liflig verksamhet. Men hvad var det mot talscenens arbetsintensitet, som lyckades framföra icke mindre
