188
hade eleven Hyckert fått öfvertaga den ansträngande hufvudrollen Robert efter Hjortsberg. Man ansåg, att han däri visade rätt stora anlag, ehuru han tydligen imiterade Hjortsbergs framställning af figuren. Heimdall anmärker med anledning däraf, att man finner, det ”herr Hjortsberg har ett manér, d. v. s. något som kan göras efter”. Henrik Hyckert var utgången från ett bildadt hem, hvilket vid teatern den tiden var något sällsynt. Född 1807 var han son af protokollssekreteraren Hyckert, men faderns tidiga död och hans håg för teatern slet honom från studierna, och han blef den 1 juli 1830 antagen till elev vid Kungliga teatern och erhöll tre år därefter aktörskontrakt. Han var en högst begåfvad yngling med en välbildad gestalt och ett behagligt ansikte, men led tyvärr af en tidtals återkommande djup melankoli, som, just när han stod på höjden af sin glänsande utveckling, dref honom till själfmord.
Jag har redan omtalat åtskilliga af Hyckerts kvinliga elevkamrater, hvilka sedermera blefvo engagerade vid teaterns lyriska afdelning, såsom Jenny Lind, systrarna Ficker, Karolina Lindström och Johanna Enbom. Tvenne andra blefvo anställda som aktriser vid den dramatiska scenen. Den äldre var Malla Höök, född 1811 och balettelev 1825, hvarefter hon jämte sin kamrat Emilie Högquist följande år fick anställning vid Berggrenska truppen, där hon bland annat spelade Luise i ”Kabal och kärlek” och Högquist kammarjungfrun. Vid Kungliga teatern, där de bägge ungdomarna hösten 1828 antogos till elever, blef förhållandet omvändt, och kammarjungfrurna tillföllo där Malla Höök. Den 20 november
