mitt snille och själf försöka mig på författarbanan. Fecit indignatio versus säger en gammal romare. Harmen gjorde mig till poet." Och han tillägger, att då anklagelseskriften är prydd med vers, vore det oartigt att lämna förklaringen utan, hvarför han vill på papperet nedkasta ytterligare ett par epigram.
"Du klagar, att du ej belönats än,
som du förtjänt, man ej ditt snille skattat.
Du vore också miljonär, min vän,
om du ett öre fått af hvar och en,
som åt dig gäspat eller skrattat."
Samt:
"Du intet riksämbete fått ännu,
men nöjt dig blygsamt med en lönlös lager.
Du lefver blott af ära, säger du;
det är ej under då, du är så mager."
Förklaringen slutar med följande ord: "För den lilla hälsning han ber mig framföra till Flugsmällans författare (hvilket är detsamma som att jag skulle hälsa mig själf) och för de hederstitlar han mig skriftligen inför rätten i sådan egenskap beskärt samt för hans påstående, det jag skulle skrifvit ett ärerörigt bref, då han likväl, oaktadt min tillförene gjorda uppmaning, icke gittat visa sig ens hafva erhållit ett sådant bref, än mindre att jag vore därtill författare, yrkar jag ovillkorligt afbön och ansvar enligt 60 kap. 1 § Missg.-balken, hvarjämte jag vördsamligen får hemställa, om ej skyndsammast jury må uti målet sättas. Stockholm Vindiciæ-dagen 1833. J. G. Wessling."
