214
Sedan skriftväxlingen härmed afslutats, valdes jurymän, hvilka den 15 mars förklarade den åtalade skriften icke brottslig efter det åberopade lagrummet. Wessling frikändes således, men parterna ådömdes att dela rättegångskostnaderna, och då de ”i deras under rättegången växlade skrifter emot och om hvarandra gjort framställningar med bestämd syftning och riktning att hvarandra förklena, fingo de äfven hvar för sig böta 1 rdr 32 sk. bko.
Med anledning af rättegångens resultat lästes i Stockholmsposten: ”Den anklagade har sålunda blifvit fri från lagens straff. Om han också är det från sitt samvetes och från den oväldiga opinionens, vilja vi icke afgöra. Det finnes i både stort och smått en aldrig hvilande nemesis, och om vi ej misstaga oss, har hon redan börjat sitt verk. Vi frukta ej för att icke bli hämnade; vi frukta endast att bli det mer än vi önskat”. Ett par veckor därefter, den 30 mars, afsomnade tidningen för alltid.
Svenska Minerva meddelade sina läsare inom sorgkanter och med ett S. B. U. notisen att Wessling af juryn frikänts, och denne själf afgaf i ett ”Efterspråk” till de tryckta rättegångshandlingarna en förklaring, där man tydligen kan läsa mellan raderna, att det var Beskow, Lagerbielke och andra, som utkräft hämnd på kaptenen för hans ständiga anfall på Kungliga teatern och dess styresmän.
Komministern i Storkyrkoförsamlingen, skalden C. Fr. Dahlgren, som af Wessling utsågs till en af jurymännen, men förklarade sig därtill vara hindrad,Anm utgaf med anledning af detta uppseendeväckande mål en liten flygskrift, som samma år trycktes i
