efterträddes den 1 Januari 1828 af Gustaf Åbergsson, hvilken ända sedan 1812 varit styresman för den lyriska afdelningen med afbrott för tiden 1 juli 1820 till 1 juli 1823, då han vistades i Göteborg, hvarunder posten innehades af Du Puy och efter dennes död af operasångaren Brooman. Åbergssons efterträdare blef nu kapellmästaren Johan Berwald.
Sid. 88.
Att Torsslow såsom Axel ej iakttog den i skådespelet föreskrifna maskeringen ”den barske Wildman i det sorte Skiaeg”, torde berott på den förebild han i det afseendet hade i den store danske skådespelaren Peter Nielsen, hvilken såsom vi se af kostymbilden i denna roll begagnade endast mustascher för att verka så mycket ungdomligare. En fullt jämbördig motspelerska fick Nielsen i en af Danmarks förnämsta skådespelerskor fru Anna Wexschall, hvilken 1830 blef skild och fyra år senare ingick giftermål med honom. ”Axel og Valborg” gafs första gången på det Kongelige redan den 29 januari 1810, men kom först till sin rätt under 1820-talet genom de ofvannämnda konstnärernas förträffliga framställning af de bägge titelrollerna.
Sid. 93.
Hjonen vid Stockholms stads arbetsinrättning å Södermalm besörjde fordom renhållningen på gatorna och voro kända under namnet Dihlströmmare, liksom hela inrättningen kallades den Dihlströmska. Denna benämning hade den fått, därför att den egendom vid Glasbruksgatan, som var upplåten åt arbetsinrättningen, dessförinnan ägts af en klädesfabrikör P. C. Dihlström, som för öfrigt aldrig haft det ringaste att göra med stadens arbetsinrättning.
Sid. 99.
Öhlenslæger omtalar i sina Erindringer denna tilldragelse på ett något afvikande sätt. ”Att texten var
