tronföljarparets hof, baron Adelswärd. Samma hänryckning hon väckt vid sina konserter i Ladugårdslandskyrkan och på teatern följde henne nu i kungaborgen. På konserten följde bal. Äfven till danssalen fördes Catalani vid baron Adelswärds arm, där den mest smickrande öfverraskning väntade henne. "La biondina in gondoletta" Anm var ett tema med variationer, med hvars afsjungande på Operan hon gjort furor, och som i åratal efter hennes afresa med hågkomstens tjusningskraft upprepades och gnolades vid alla pianon af alla musikälskande. Så snart ceremonidansen var förbi, med hvilken balen öppnades af drottningen och tronföljarparet, spelades en vals, sammansatt af kronprinsen själf på "La biondinas" välkända melodier. Öfverraskningen var lika allmän och liflig som angenäm. Hvad intryck denna smickrande hyllning gjorde och måste göra på madame Catalani är lätt att föreställa sig, men omöjligt att beskrifva. Madame Catalani var bankettens drottning så fullständigt, att hon blef lika bemärkt och nästan lika firad som den verkliga. Hennes höga rang inom konstens område, hennes vandel och umgänge från längre tider tillbaka i den högsta sfären och numera jämväl hennes af åren skyddade rykte, hvilket icke ens förtalet dristat bjuda till att hviskningsvis klandra, gjorde hyllningen berättigad".
Från Sverige afreste Catalani till Berlin och uppträdde sista gången offentligt i Hannover 31 maj 1828. Med man och barn begaf hon sig därifrån till Paris och sedan till Italien. Omkring 1830 bosatte hon sig utanför Florens i en härligt belägen villa,
3 — Svenska teatern V.
