42
uthvisslad i Göteborg, och att stycket var ett gräsligt sammelsurium. Man blef ursinnig öfver, att denne svensk, som var om möjligt sämre författare än aktör, vågade i landets hufvudstad uppföra en sådan uselhet, och några hetlefrade ynglingar beslöto att följa exemplet från Göteborg. De gjorde däraf ingen hemlighet. Strömberg fick anonyma bref med varningar.
Strömbergs teater i Kristiania. Efter gammal norsk teckning.
Hvad som tillämnades dunstade ut, och polismästaren befallde den 3 november direktören att lämna honom pjäsen till genomseende. Den höge ämbetsmannen fann stycket skäligen enkelt, galenskapen med de tre på fri hand uppkonstruerade sköldmörna hjälpte icke upp eländet, men i synnerhet stöttes han tillbaka af den norska rotvälskan. Strömberg måste lofva honom att till förekommande af alla obehagligheter i stället för den annonserade föreningspjäsen ge ett annat stycke. Men sedan Strömberg tagit sig en funderare på saken, uppreste sig hans författarfåfänga mot ett så snöpligt aflifvande af hans vittra opus, och i hopp att allt skulle aflöpa
