44
och han skall blifva understödd". Äfven i den ministerielle Argus ondgöres man öfver skandalen: "Med obeskriflig förvåning har man här inhämtat underrättelserna från Norge rörande det uppträde, som nyligen ägt rum i detta rikes hufvudstad. Man hade väl sett flera af nationalrepresentationens beslut under dess sista sammanträde bära vittne om ständigt växande anspråk; man hade förutsett, att detta förhållande ej skulle blifva utan inflytande på den oförståndigare delen af folket; men en smula sansning, en rest af vördnad för det högsta i samhället trodde man sig dock berättigad att vänta. Man var beredd att få höra om excesser, liknande dem som förefalla bland andra vid friheten ovana folkslag, men man hade ej föreställt sig, att Norden skulle blifva vittne till en ursinnighet, som endast finner sin motbild i fransyska revolutionens bedröfligaste tider". I Hamburger Correspondenten meddelas på nyåret 1828: "Kristiania borgerskap har aflämnat till konungen en adress, däruti, med förklarande af borgerskapets underdåniga tillgifvenhet, dess önskan uttalas att upprätthålla allmän ordning och lugn. Hans majestät konungen har därpå nådigst svarat och förklarat, att högstdensamme var öfvertygad, det Kristianias borgerskap, i händelse allmänna lugnet någonsin mera blir stördt, på det kraftigaste skall sätta sig emot dylika uppträden".
Den stackars Strömberg, hvars författarfåfänga var skuld till allt detta rabalder, förlorade alldeles sin popularitet på kuppen, teatern gick allt sämre, och i juni 1828 måste han öfverlämna inrättningen åt en annan entreprenör. Strömberg dog den 20
