i den endast till hälften fyllda salongen hvarken under eller efter stycket.
På Fredrik Kinmanssons recett i slutet af månaden gjordes efter tjuguårig hvila en repris af den gamla sentimentala 1700-talskomedien ”Den förtroliga aftonmåltiden”, hvars hufvudroller fordom kreerades af Andreas Widerberg och Fredrika Löf (se del II sid. 64). Den präktige äkta mannen utfördes nu af recettagaren, och hans högfärdstokiga fru af Sara Strömstedt. Såsom de bägge barnen August och Julie debuterade tvenne unga elever, hvilka sedan blefvo prydnader för vår scen, den femtonåriga Matilda Ficker och tolfåringen Fanny Westerdahl.
Till efterpjäs gafs Kexéls under 1700-talet från franskan lokaliserade skådespel ”Folke Birgerson till Ringstad”, som, lifvadt af Dalayracs vackra melodier, fordom var ett gärna sedt stycke och uppförts nära sjutti gånger, men nu icke kunde ges mer än tre, hvarefter det liksom förpjäsen för alltid försvann från Kungliga teaterns spellista.
Sedan man i början af följande månad fått till lifs den efter Coopers roman ”The spy” af ett par fransmän hopkokade femaktsdramen ”Spionen”, som gick några gånger tack vare Almlöfs utmärkta framställning af titelrollen, kom ändtligen på Sara Strömstedts recett den 30 november, hvad publiken länge trängtat efter, ett romantiskt skådespel och därtill en af den dåtida dramatikens skönaste skapelser, ”ein wunderzartes Liebesdrama” såsom tyskarna kallade det, Öhlenslægers tjugu år förut i Paris skrifna femaktstragedi ”Axel och Valborg”. I sin ungdom tänkte författaren själf ägna sig åt
