100
hästen skenade. Fru Torsslow hade just stigit af vagnen af rädsla for hästen som krånglade, då denne plötsligt blef skrämd och föll i sken. Torsslow förlorade själfbehärskningen och fick i hastigheten det vanvettiga infallet att med benet ta spjärn mot en grindstolpe för att hejda farten, och olyckan var skedd. Han fördes på söndagen sjöledes till Serafimerlasarettet, där de svåra plågorna lindrades genom de talrika vittnesbörd om allas kärleksfulla deltagande, som strömmade honom till mötes. Man fick snart förhoppning om, att hans konstnärsbana icke skulle behöfva afbrytas genom den olyckliga händelsen, och 28 september gafs hos hofkällarmästaren Selenius på hotell Le grand turc, beläget å Blasieholmen, en stor middag af hans närmare vänner, hvaribland äfven Kungliga teaterns direktionsledamöter befunno sig, för att ge uttryck åt den allmänna glädjen däröfver. Man föreslog visserligen i en tidning att dröja med middagen, tills Torsslow själf kunde deltaga i den, men det svarades, att man därigenom skulle beröfva sig tillfället att fira ännu en angenäm fest ”för hans hälsas fullkomliga återställande”. Den store skådespelaren hyllades där, ehuru frånvarande, både på vers och prosa, i tal och sång. Då han omsider någorlunda kunde röra sig, fördes han upp på teatern, där han under en med lager och hans namnchiffer smyckad triumfbåge af sina kamrater mottogs under allmän rörelse och hälsades med en för tillfället författad sång.
Genom denna Torsslows högst beklagliga otjänstbarhet ställdes hela repertoaren på hufvudet, emedan både den dåvarande och den tillämnade till
