dristighet och säkerhet i teatralisk aktion hos ett barn, en så fullkomlig frihet från all förlägenhet hos en liten flicka, som uppträder inför en publik af tolf hundra personer, är ett undantag från naturens vanliga ordning. Vi hoppas dock, att det ej skall äga något menligt inflytande på den fullvuxna kvinnans moraliska bildning. Säkert är emellertid att, om Jenny Lind fortfar progressivt såsom hon börjat, blir hon tvifvelsutan ett alldeles utmärkt stöd för vår scen, hvars pelare beklagligtvis synas vilja ramla den ena efter den andra och hota med hela templets fullkomliga instörtande”. — En liten enaktare 23 september af Scribe m. fl., ”Vedergällningen” med Charlotte Erikson och Collberg upplefde endast två representationer. Något bättre lycka hade en bagatell i en akt ”Studenterne i Småland”, en bearbetning från tyskan af apotekaren Huldberg. Den spelades af elever med undantag af grefvinnans roll, som utfördes af m:ll Lindman. De bägge studenterna voro Karl Sundberg och Edvard Stjernström; flickorna utfördes af Fanny Westerdahl och Jenny Lind.
Ändtligen blef man 7 oktober färdig med spelårets första stora nyhet ”Sappho”, ett sorgespel på vers i fem akter af den odödlige författaren till den här aldrig uppförda härliga och formfulländade kärlekstragedien ”Des Meeres und der Liebe Wellen” Frans Grillparzer, Österrikes Schiller, som Wurzbach kallar honom. Om dess snabba tillkomst berättar oss Heinrich Laube. På vägen till Prater hade en musiker
