operan Il pirata. Utom hofkapellet biträdde Sällström med sin Fra Diavolo-aria, fru Enbom med cavatinan ur Tankred och den nyblifne förste konsertmästaren Beer med egen fiolkomposition. Den 19 gaf hon en andra konsert, då hon på begäran spelade Mendelssohnkonserten, vidare en fantasi af Moscheles, en konsert af Weber och slutligen bravurvariationer utan orkesterackompanjemang af Henry Herz. Dessutom spelade hon mellan pjäserna 14 och 21 november, ena kvällen Il pirata och den andra variationerna af Herz. Den 18 var hon inbjuden till drottningens supé, där hon spelade ett par nummer, och den 30 gaf hon en afskedskonsert på Börsen, då hon bl. a. utförde Weberkonserten, hvilken var hennes största triumf härstädes, och hvari hon visserligen öfverträffade sig själf.
Till förmån för Charlotte Erikson uppfördes 25 november inför fullsatt salong för första gången ”Trettio år af en spelares lefnad”, skådespel i fem akter af Victor Ducange (f. 1783, † 1833). Han vann stora framgångar genom sina många med melodramatiskt hemska effekter späckade teaterpjäser, bland hvilka denna anses vara hans bästa. Det mäktiga intryck detta stycke åstadkom berodde nog hufvudsakligen på den verkan några skakande, rentaf sönderslitande scener utöfvade på en del af åskådarna, hvilkas känslor blefvo i hög grad upprörda. Bifallet var så stormande, att det sades, det man icke kunde påminna sig något motsvarande på vår scen. Det var dock icke enhälligt, ty ett energiskt och
8 — Svenska teatern VI.
